Tankar om ett barn i Kenya
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så började tankarna om adoption ta form efter missfallet.
Adoption har aldrig varit ett främmande alternativ för varken mig eller J, men fram tills alldeles nyligen har det känts som en backup-plan, i fall vi inte kan få biologiska barn. Nu är det inte längre en "backup" utan ett alternativt, lika bra som något annat.
Efter missfallet började jag tänka mer och mer på hur det skulle vara att "bli med barn" på ett annat sätt än det som innebär att jag har ett växande barn i magen. Och hur skulle vår familj vara med en liten kille eller tjej som födds i en helt annan del av världen?
När jag läste på om adoption och de olika alternativen som finns avseende länder, barn och byråer fastnade jag för ett alternativ. Kenya. Att adoptera från Kenya innebär en process som ser ut ungefär såhär:
1, Vi ställer oss i kön hos en adoptionsbyrå
2, Vi anmäler oss till den obligatoriska föräldrautbildningen och kontaktar kommunen för...
3, att genomgå en "hemutredning" för att visa att vi är lämpliga adoptivföräldrar
4, Därefter skickar vi via adoptionsbyrån in en ansökan till Kenya
5, Och väntar i 3-5 månader
6, Efter barnbesked åker vi ner till Kenya...
7, där vi får vårdnaden om vårt barn och sen stannar i landet (med barnet, som en familj) i 6-10 månader...
8, innan allt juridiskt är klart och vi kan åka hem till Sverige hela familjen
Det är inte alla som har möjlighet att adoptera i Kenya pga av den långa vistelsetiden i landet, men för oss är det ett genomförbart alternativ! Och tänk att få möjligheten att bo tillsammans, jag och J tillsammans med vårt nya barn i det land där han eller hon levt sitt korta liv dittills.
Adoption har aldrig varit ett främmande alternativ för varken mig eller J, men fram tills alldeles nyligen har det känts som en backup-plan, i fall vi inte kan få biologiska barn. Nu är det inte längre en "backup" utan ett alternativt, lika bra som något annat.
Efter missfallet började jag tänka mer och mer på hur det skulle vara att "bli med barn" på ett annat sätt än det som innebär att jag har ett växande barn i magen. Och hur skulle vår familj vara med en liten kille eller tjej som födds i en helt annan del av världen?
När jag läste på om adoption och de olika alternativen som finns avseende länder, barn och byråer fastnade jag för ett alternativ. Kenya. Att adoptera från Kenya innebär en process som ser ut ungefär såhär:
1, Vi ställer oss i kön hos en adoptionsbyrå
2, Vi anmäler oss till den obligatoriska föräldrautbildningen och kontaktar kommunen för...
3, att genomgå en "hemutredning" för att visa att vi är lämpliga adoptivföräldrar
4, Därefter skickar vi via adoptionsbyrån in en ansökan till Kenya
5, Och väntar i 3-5 månader
6, Efter barnbesked åker vi ner till Kenya...
7, där vi får vårdnaden om vårt barn och sen stannar i landet (med barnet, som en familj) i 6-10 månader...
8, innan allt juridiskt är klart och vi kan åka hem till Sverige hela familjen
Det är inte alla som har möjlighet att adoptera i Kenya pga av den långa vistelsetiden i landet, men för oss är det ett genomförbart alternativ! Och tänk att få möjligheten att bo tillsammans, jag och J tillsammans med vårt nya barn i det land där han eller hon levt sitt korta liv dittills.
Kommentarer
Postat av: Anna
Hej
Roligt att vi kunnat inspirera för Kenya =) Det är fantastiskt! Lycka till med allt!!! Om du inte har gjort det redan ska du ta dig in på Kenyalistan googla det och klicka på "join this group" eller något likande då får du be om att bli insläppt. Där finns ett forum för oss alla som har, håller på eller ska adoptera från Kenya. Du är också välkommen att maila mig om du vill fråga något!
Lycka till!!!
Anna
Postat av: FruLindell
Åh, vad snällt! Tack! Jag läste precis att ni tagit er till Kenya för ett syskon, lycka till!
Jag ska googla Kenyalistan, tack för tipset =)
Postat av: Kristin
Intressant blogg! Har anmält mig till kenyalistan men har ännu inte fått svar/godkännande!Vem är det som ansvarar för listan?
Trackback
