Att reduceras till en livmoder i en gynstol
I slutet av 2010 inleddes min och J´s fertilitetsutredning. Det låter avancerat och grundligt, just det där med utredning. Och när jag berättar om det för oinvigda brukar jag ofta dra på lite extra, berätta hur både jag och J synades och testades från topp till två, utifrån och in.
I själva verket var det hela ganska odramatiskt. Jag fick kliva upp i STOLEN och låta mig undersökas av latexklädda händer och steriliserade verktyg ett par gånger. På den tiden var det fortfarande en onaturlig och obehaglig sak att göra, lite nervöst. Nu ett år senare är jag redo att dra av mig byxorna och svinga upp i stolen så fort jag kommer i närheten av ett sjukhus.
Nåväl. Utöver att undersökas i stolen fick jag göra ultraljud, kontraströntga äggledarna, lämna blodprov och sen komma tillbaka och lämna blod ännu en gång. J fick åka till Malmö och lämna sperma i ett sterilt sjukhusrum. Då låg han på plus på sympatikontot och kunde förvänta sig en och annan fotmassage som plåster på såren. Nu ett år senare så ligger han i lä vad gäller hemska psykiska (och fysiska) prövningar, men mer om det i ett annat inlägg!
Avslutningsvis fick även J lämna ett blodprov och sen var det klart. Bara sådär.
Inga fel hittades på någon av oss. Det enda de hade att säga var att Johan hade toppkvalitet på sina små krigare, att jag hade ägglossning som jag skulle och att nästa steg var IVF. Vad nu det innebar...?
