IVF ett. Del två.
På dagen för äggplock gick vi upp tidigt för att hinna till Malmö i tid. Jag hade varit fastande sen midnatt och trots min hunger var rädslan inför ingreppet det som dominerade bilfärden. Väl på plats fick jag ta på mig riktigt tjusiga sjukhuskläder och J fick följa med en sjuksköterska som visade vägen in till det lilla sterila sjukhusrum där han skulle göra sin del av processen och leverera ett par miljoner simmare.
Jag vägdes in (+15 kg sen bröllopet ett och ett halvt år tidigare, det kostar en del skräpmat och orkelösa kvällar i soffan att befinna sig i barnlöshetskarusellen) och fick en nål i armen. Efter två lugnande tabletter kände jag mig härligt avslappnad och lät mig ledas in i operationssalen där en gynstol var placerad intill två stora skärmar där vi skulle kunna följa processen. J satt vid min sida och höll mig i handen genom hela ingreppet. Även han fick trendigt gröna kirurgkläder (med mattantspappersmössa, ni vet) att bära.
Läkaren gav mig lokalbedövning (i livmodern?) och plockade sen fram sin sinnessjukt långa nål som var kopplad till en tunn slang. Efter att jag fått en påfyllning av morfin i armen, tog hon sen ovan nämnda nål och började sticka hål på mina äggstockar och sög ut ägg efter ägg. Jag kan inte med ord beskriva smärtan jag upplevde, men låt oss säga att det tog ganska många dagar innan jag kunde gå helt obehindrat igen. Totalt fem ägg plockades ut och efter ett par timmars vila på sjukhuset fick jag och J packa ihop och lämna äggen i läkarnas händer.
Nu var det bara att vänta och se hur många som skulle bli befruktade!
Jag vägdes in (+15 kg sen bröllopet ett och ett halvt år tidigare, det kostar en del skräpmat och orkelösa kvällar i soffan att befinna sig i barnlöshetskarusellen) och fick en nål i armen. Efter två lugnande tabletter kände jag mig härligt avslappnad och lät mig ledas in i operationssalen där en gynstol var placerad intill två stora skärmar där vi skulle kunna följa processen. J satt vid min sida och höll mig i handen genom hela ingreppet. Även han fick trendigt gröna kirurgkläder (med mattantspappersmössa, ni vet) att bära.
Läkaren gav mig lokalbedövning (i livmodern?) och plockade sen fram sin sinnessjukt långa nål som var kopplad till en tunn slang. Efter att jag fått en påfyllning av morfin i armen, tog hon sen ovan nämnda nål och började sticka hål på mina äggstockar och sög ut ägg efter ägg. Jag kan inte med ord beskriva smärtan jag upplevde, men låt oss säga att det tog ganska många dagar innan jag kunde gå helt obehindrat igen. Totalt fem ägg plockades ut och efter ett par timmars vila på sjukhuset fick jag och J packa ihop och lämna äggen i läkarnas händer.
Nu var det bara att vänta och se hur många som skulle bli befruktade!
Kommentarer
Trackback
