Livet - on hold
Livet som ofrivilligt barnlös handlar till stora delar om väntan. Och om livet som passerar medans ni väntar.
Under perioden du utreds handlar livet om dagar i cykeln du ska lämna blodprov och om väntan på att remissen ska gå iväg. Och sen väntan på att brevbäraren ska komma med kallelsen till läkaren.
Sen kommer IVF-perioden i ditt liv. Då lever du efter ett nedskrivet schema i en plastmapp från kliniken. Först kommer mensen och du börjar spruta: väntan på att äggen ska bli "klara". Därefter äggplock och väntan på besked om äggen befruktas. Sen återföring och nu börjar den värsta väntan av dem alla: "Ruvartiden". Denna tid innebär att du går runt och bär på ett befruktat embryo och inte kan göra något annat än att bara vänta på att tiden går. Sen kommer testdagen och är resultatet negativt inleds en ny väntan: Väntan på nästa försök.
Efter ett misslyckat IVF-försök ska du helst få en mens "emellan" innan du kan köra på med nästa försök. Det innebär fyraveckorsintervaller: Misslyckat försök-fyra veckor-mens-fyra veckor-Nytt försök.
Samtidigt som all denna väntan sker, så pågår livet. Vi måste fortsätta prestera på jobbet, hålla städat hemma och se till att det finns rena kläder att ta på oss, det är bra om vi äter och helst ska vi ta oss tid att vårda vårt förhållande. Om inte annat så innebär ofrivillig barnlöshet att vi blir rustade inför småbarnsåren - för bättre skola i tålamod finns nog inte.
Under periden du försöker "på egen hand" delas livet upp i tvåveckorsintervaller. När mensen kommer börjar du vänta på ägglossning. Efter ägglossningen väntar du på att mensen (helst inte) ska komma och sen börjar du om från början igen. Och varje månad planerar du för "i fall att". En festinbjudan tre månader bort kan innebära att du börjar fundera på ursäkter till att inte dricka, ett jobbprojekt ett år bort kan verka meningslöst eftersom att du förhoppningsvis är föräldraledig då, osv. Varje ägglossning räknar du, "maj-juni-juli.... JANUARI kommer den lille". Och varje gång mensen kommer slås du ner. Till en början är det besvikelse, ett litet hugg i hjärtat. Efter ett år utvecklas besvikelsen till frustration och efter två år innebär mensen ren och skär sorg. Sorg över att din kropp inte fungerar, sorg över att det inte blir en sommar/Jul/semester med barn detta året heller.
Under perioden du utreds handlar livet om dagar i cykeln du ska lämna blodprov och om väntan på att remissen ska gå iväg. Och sen väntan på att brevbäraren ska komma med kallelsen till läkaren.
Sen kommer IVF-perioden i ditt liv. Då lever du efter ett nedskrivet schema i en plastmapp från kliniken. Först kommer mensen och du börjar spruta: väntan på att äggen ska bli "klara". Därefter äggplock och väntan på besked om äggen befruktas. Sen återföring och nu börjar den värsta väntan av dem alla: "Ruvartiden". Denna tid innebär att du går runt och bär på ett befruktat embryo och inte kan göra något annat än att bara vänta på att tiden går. Sen kommer testdagen och är resultatet negativt inleds en ny väntan: Väntan på nästa försök.
Efter ett misslyckat IVF-försök ska du helst få en mens "emellan" innan du kan köra på med nästa försök. Det innebär fyraveckorsintervaller: Misslyckat försök-fyra veckor-mens-fyra veckor-Nytt försök.
Samtidigt som all denna väntan sker, så pågår livet. Vi måste fortsätta prestera på jobbet, hålla städat hemma och se till att det finns rena kläder att ta på oss, det är bra om vi äter och helst ska vi ta oss tid att vårda vårt förhållande. Om inte annat så innebär ofrivillig barnlöshet att vi blir rustade inför småbarnsåren - för bättre skola i tålamod finns nog inte.
Kommentarer
Trackback
