Missfallet
Dagen efter mitt positiva graviditetstest vaknade jag alltså upp blödandes.
Är du känslig för blodiga detaljer - sluta läs nu och hoppa ner till nästa stycke med fetstil!
När jag kom upp och satt mig på toaletten var det som att någon drog ur en propp ur mig - först kom en "klump" som uppskattningsvis var i tampongstorlek, och därefter en störtblödning som inte slutade under hela tiden jag satt där i kanske fem minuter. Jag grät inte ens. På något sätt var det som att min kropp fått nog - den orkade inte vara ledsen längre.
Från sjukhuset fick jag veta att jag bara skulle "vänta och se" och att blödningen inte behövde betyda att jag fått missfall. Det var otroligt frustrerande och dagarna som följde tog jag ett nytt graviditetstest varje dag. För varje dag blev testerna starkare och jag läste allt jag kom över om missfall - och om fall där personer visat sig vara gravida trots störtblödningar.
När det gått två veckor sen testdagen tog jag ett digitalt test som visade "Gravid 1-2 veckor". När jag tog detta test skulle jag vara i sjätte veckan om graviditeten skulle vara frisk. Efter samtal med läkaren fick jag åka upp till sjukhuset för ultraljud och blodprov, de var oroliga för utomkvedshavandeskap.
Läkarna såg inget alls på ultraljudet, varken graviditet eller tecken på utomkveds. Blodprovet visade 31 HCG och läkaren meddelade att detta innebar att de kunde konstatera att jag varit gravid, men att jag fått ett missfall.
Två veckor senare visade ytterligare ett blodprov 7 HCG och nu i veckan ska jag tillbaka för ytterligare en koll - när jag kommer under 4 HCG får jag äntligen boka in en preliminär tid för IVF-försök nummer tre.
Är du känslig för blodiga detaljer - sluta läs nu och hoppa ner till nästa stycke med fetstil!
När jag kom upp och satt mig på toaletten var det som att någon drog ur en propp ur mig - först kom en "klump" som uppskattningsvis var i tampongstorlek, och därefter en störtblödning som inte slutade under hela tiden jag satt där i kanske fem minuter. Jag grät inte ens. På något sätt var det som att min kropp fått nog - den orkade inte vara ledsen längre.
Från sjukhuset fick jag veta att jag bara skulle "vänta och se" och att blödningen inte behövde betyda att jag fått missfall. Det var otroligt frustrerande och dagarna som följde tog jag ett nytt graviditetstest varje dag. För varje dag blev testerna starkare och jag läste allt jag kom över om missfall - och om fall där personer visat sig vara gravida trots störtblödningar.
När det gått två veckor sen testdagen tog jag ett digitalt test som visade "Gravid 1-2 veckor". När jag tog detta test skulle jag vara i sjätte veckan om graviditeten skulle vara frisk. Efter samtal med läkaren fick jag åka upp till sjukhuset för ultraljud och blodprov, de var oroliga för utomkvedshavandeskap.
Läkarna såg inget alls på ultraljudet, varken graviditet eller tecken på utomkveds. Blodprovet visade 31 HCG och läkaren meddelade att detta innebar att de kunde konstatera att jag varit gravid, men att jag fått ett missfall.
Två veckor senare visade ytterligare ett blodprov 7 HCG och nu i veckan ska jag tillbaka för ytterligare en koll - när jag kommer under 4 HCG får jag äntligen boka in en preliminär tid för IVF-försök nummer tre.
Kommentarer
Trackback
